Bubblande fisksoppa!

Tidigare i veckan var jag iväg för att testa en sak som jag länge har velat prova på. Jag var och fick mina fötter pedikyrerade av små, energiska doktorsfiskar! Dessa små rackare Kangal Garra Rufa, även kallade doktorsfiskar, upptäcktes i början av 1800-talet i Kangal som ligger i den turkiska provinsen Sivas. Fiskarna lever i en, för växter, ogästvänlig miljö eftersom vattnet håller en temperatur på 35-40 grader C. Istället har fiskarna lärt sig att överleva genom att livnära sig på de döda hudpartiklar från människor som besökt och njutit av de varma källornas välgörande egenskaper.

Innan jag fick lov att sänka ned fötterna bland de små liven fick jag ett uppmjukande fotbad med havssalt, därefter var det dags. Ett djupt andetag och ned med fossingarna! Kan berätta att det känns ungefär som att sticka ned fötterna i kolsyrat vatten som har riktigt stora bubblor. Både jag och min dotter tittade fascinerat på när fiskarna glupskt gav sig ikast med att äta döda hudceller från mina fötter. Resultatet blev ett par superlena fossingar som nästan var lika lena som dotterns bebisfötter. Jag kommer definitivt att gå och få fler fiskpedikyrer!

Här var jag på fiskspa!

Vart tog hon vägen…?

… är det nog många av er som undrar. Den frågan tänkte jag svara på idag. I mars månad anlände storken med ett litet rosa knyte till mig och min sambo. Som ni förstår är jag sedan en tid tillbaka mammaledig och kommer att vara ytterligare en tid framöver. Av den anledningen kommer det inte att hinnas med varken att skriva speciellt mycket här på bloggen eller på böckerna, fastän att det stundoms kliar lite i fingrarna. Men jag ska försöka att skriva ett litet inlägg då och då för att berätta vad som händer.

Under tiden får ni alla ha det så himla gott i sommarvärmen, och jag hoppas att om ni inte har en glass att svalka er med att ni har lite snökristaller i lektyrväg med er på stranden eller i hängmattan 😉

Kram

/T

Radiointervju!

I går morse under förmiddagen blev jag uppringd av Kenneth och Robin från Radio Eskilstuna 92,7 för att medverka i programmet Eskilstuna just nu. Kan säga att nerverna låg lite utanpå minuterna innan medan jag satt och väntade på att telefonen skulle ringa. Jag har ju aldrig varit med i radio tidigare så det var en helt ny upplevelse för mig. Efter en lite hackig början så gick det förhållandevis bra, riktigt kul var det! Sen hade jag ju lite hjälp från två vana radiopratare som ställde frågorna.

Vill du lyssna på intervjun kan du göra det här!

Kram
/T

Recension av Booklover

Ja, då har det kommit en ny recension skriven av Mari Andrésen för bokbloggen Booklover – ett rum av ord.

Här följer ett kort utdrag från recensionen:

“Jag har försökt läsa boken ur någon sorts ungdomsperspektiv. Trots att många ungdomar med glädje läser vuxenböcker så tror jag ändå attSnökristallens frusna skönhet passar bättre för något äldre läsare, inte på grund av handlingen, utan det är snarare språket och de ibland rätt så långa och omständliga beskrivningarna av tidigare händelser som drar ner på det ack så viktiga tempot. Men för de som verkligen fastnar och vill läsa mer om Nigala och hennes äventyr i den frusna världen så kommer det fler delar i serien Glaciärernas Era, för det tar definitivt inte slut här.”

Läs hela recensionen här.

Vill du läsa fler recensioner kan du göra det under fliken “I Media”. Vill du själv dela med dig om vad du tycker om boken? I så fall får du mer än gärna skriva en kommentar i fliken Läsarröster.

Kram

/T

 

Fotografering till boken!

Helgen har varit minst sagt hektisk! Under helgen har det arbetats med att tillverka omslaget till boken med alla dess små detaljer som ska inkluderas. Detta innebar att vi i all hast fick fixa till mig till en fotografering eftersom vi behövde ha en författarbild. Något stressigt men vi hade kul! Här är en del av bilderna som vi tog.

[slideshow]

Kram

/T

Baksidestexten är klar!

Sent idag blev den klar! Efter mycket skeppande fram och tillbaka fick jag texten som ska pryda bokens baksida av fenomenala Hanna. Läs och säg vad du tycker! Det här är baksidestexten till min bok “Snökristallens frusna skönhet” som publiceras inom kort.

“Nigalas och dr Rakovs längtan efter ett liv utan förtryck kastar dem, mot deras vilja, rakt in i kampen om herraväldet över Samhället. Den isolerade staden styrs med järnhand av kyrkan och för invånarna är livet i det hierarkiska Samhället lika hårt och kallt som de karga, ändlösa vidderna av is som omger staden.

Allt börjar på Sjukavdelningen där Nigala vakar över ”De äldsta”, ett gåtfullt folk som har legat i koma under århundraden sen den stora katastrofen ödelade världen och skapade en ny istid. Nigala känner en märkligt djup samhörighet med dem, men det är först när hon lär känna dr Rakov som hon får veta varför. I takt med att hemligheterna avslöjas så krackelerar allt hon tidigare har tagit för sant, och sakta uppdagas en annan verklighet. Men är dr Rakov verkligen den han utger sig för att vara, eller är han lika falsk och manipulerande som prästerskapet?

I det konservativa Samhället finns inget utrymme för misstag och en felriktad lojalitet kan få ödesdigra följder. Kyrkans makt är stor och konvenanserna starka, oliktänkare går en grym död till mötes. Insatserna är höga, men varken Nigala eller dr Rakov har något val. Nu gäller det bara att spela spelet och överleva.”

Berätta gärna vad du tycker!

/T

När humöret matchar vädret.

Idag är en sådan dag. När jag vaknade i morse längtade jag efter den lätta, medryckande känslan som får kroppen att bokstavligen vilja hoppa ur sängen för att undersöka vad dagen har i beredskap. Tyvärr var jag lika tung och seg som himlens blygråa bomullstussar. Genom fönstret såg jag hur de i sakta mak släpade sig fram och vid ett par tillfällen tycktes det nästan som om tyngden skulle förmå dem att falla till marken och splittras. För mitt inrre öga såg jag det hända. Molnskärvorna liknade spegelglas, utspridda som mosaik på stadens asfalterade gator. Skarpa blålila, svartsilvriga kontraster, förföriska i sina färger till den grad att man önskar sluta ögonen och drömma sig bortom världens gräns. Luften, tung och klibbig. Jag känner trycket från åskan som lurar där bakom blytäcket och för ett ögonblick inbillar jag mig att jag hör dess gäckande skratt bullra över skyn. Mitt hjärta tar ett extra skutt. Äntligen lättar det!

/T

Skrivbord på väg.

Nu äntligen är mitt nya skrivbord på väg upp till mig från härliga, hemtrakten Skåneland. Ska verkligen bli skönt att få lite ordning i mina pappershögar som har tenderat att sprida ut sig, både här och var, till min omgivnings förtret. Själv längtar jag efter att kunna sätta mig ned och bara skriva igen, vid ett riktigt skrivbord. Visserligen fyller köksbordet det primära behovet men det är inte riktigt samma känsla. Håller ni med?

/T

AkupunkturSPA

Japp, i ett ord.

Har nyligen kommit hem från en helt ljuvlig behandling hos min akupunktör Lotta Madsen. Vanligtvis så har jag fått behandling med nålar för rynkorna som till min förtret har börjat att dyka upp. Och ja, det funkar! Idag fick jag dessutom en kombinerad behandling bestående av dels nålar i ansiktet, dels en underbar ansiktsbehandling med aloe vera produkter. Ansiktet känns så lent och spänstigt, härligt! En skön avslutning på dagen. Det här skulle fler prova 🙂

/T